Jag ser fram emot en spännande höst

Det har varit tomt och tyst här på bloggen en längre tid. Sommaren har kommit och gått och jag har haft en välbehövlig semester. Det är tufft att hinna med skrivandet (med allt vad det innebär därutöver) och samtidigt jobba. Därför är jag oerhört tacksam och glad över att jag från mitten av november, och en tid framöver, ska få ägna mig helhjärtat åt mitt författarskap.

Förra helgen startade jag upp mina författarbesök med en book-wormskickoff för tjugofem barn i åldrarna 9-14 år. Det var en rolig dag på biblioteket i Strängnäs, med mycket skriv och skratt. Höstens skrivkalender börjar fyllas nu och det finns mycket kul att se fram emot. Skolbesök, bokmässor och signeringar. Jag ser också fram emot att skriva förstås.

Jag har några nya projekt på gång men innan jag kan berätta mer om dem måste jag helt enkelt vänta. Som man gör i den här branschen. Det gäller att ha tålamod och just det är kanske min svagaste punkt, men jag övar mig varje dag. Bloggen kommer att vila ett tag, så vill du följa mig är Instagram (emma.askling) och Facebook (gilla sidan Emma Askling-författare) mycket säkrare kort. Välkommen!

Till sist undrar jag om du har kollat in min senaste bok? Den är lättläst (6-10 år) och passar bra både som högläsningsbok och läsa-självbok, vare sig man just knäckt läskoden eller redan har kommit en bit på väg. De fina illustrationerna är gjorda av Vallentin Schönbeck.

Det är simtävling, och Isak är bäst i laget. Men så ser han att Anna har blivit sjuk. Hon har diabetes. Hur ska Isak göra? Ta hand om Anna och missa att simma sin sträcka? Eller strunta i Anna och ställa upp för laget?

Detta är andra delen om Isak. Den första heter Isak är en tjuv. Köp dem av mig, förlaget eller nätbokhandlarna. Eller låna dem på närmsta bibliotek.

Avslut

Igår gjorde jag mitt sextonde och sista författarbesök i skolklass för det här halvåret. Jag hade äran att träffa en mycket taggad åk 3, på en skola i Strängnäs. Eleverna lyssnade intresserat och kom med en mängd riktigt skarpa frågor. Vi avslutade självklart besöket med att skriva lite. Bästa klassen att avsluta den här terminen med, helt klart.

Jag startar upp i höst igen, genom att medverka på en bookworms-kickoff för ett gäng läs- och skrivglada barn i åldern 12-14 år. Fram till dess tar jag semester från bloggen, men högst troligt inte helt från skrivandet. Jag önskar er alla en skön sommar och hoppas att vi ”ses” till hösten. Kanhända kommer ett och annat inlägg på bloggen också, även om jag nog främst håller till på Instagram ( emma.askling) och Facebook (emmaaskling författare).

 

 

 

De viktiga karaktärerna

Jag har inte skrivit på ett tag nu. Under flera veckor har jag bara jobbat med annat på mina skrivdagar. Författarbesök, framträdanden, förberedande och allt det där administrativa som måste göras. Däremot så har jag tänkt en hel del, gått långa promenader, insupit olika miljöer och så. Jag har en historia som jag vill skriva. Den har legat i bakhuvudet i minst ett år. Men det är egentligen inte historien i sig som styr mig, har jag kommit på. Det är karaktärerna. Det är egentligen de som har legat där och malt. Först ganska vagt och sedan mera tydligt.

Det kan ju låta ganska sinnes ,men när processen väl är igång så funkar det inte att bara ändra på dem. Eller att hitta på nya bara så där. Inte för mig iallafall. Såhär: Min mammas grannes väninna köpte en bok av mig till sitt barnbarn som bor i Mölndal. Barnet tyckte mycket om den och därför köpte den här mormorn även min nästa bok. Häromdagen ringde så mamma och sa att hon hade ännu en beställning. På en Isakbok, den här gången. ”Det här barnet älskar dina böcker och vill nu endast läsa sådant som du har skrivit. Hon vill att du ska skriva någon mer tjock bok snart.” Hur smickrande är det att få höra en sådan sak?

Självklart började jag genast att fundera på den här historien som jag nu står i startgroparna för att börja skriva på. Det är också en spänningsbok, men med något äldre huvudpersoner. Jag kanske kunde skriva samma berättelse, men med huvudpersoner som är snäppet yngre? Det skulle kunna funka. Jag övervägde tanken, funderade till och med en halv natt. Tills jag insåg att det inte går. Jag har historien. Absolut. Men jag har ju INGA karaktärer till den om jag ska skriva den för åldern 8-11 år. Just nu måste jag bara skriva om de här tre personerna som jag redan har börjat lära känna. Det är deras historia. Och de går i åttan, det kan faktiskt inte bara ändras. Det gick liksom upp ett ljus där och då. Utan karaktärer, ingen historia.

Hur kommer man på sina karaktärer då? Det får nog bli ett helt annat inlägg en annan gång. Nu ska jag fortsätta skriva. Uppnådde första delmålet igårkväll. 2500 ord. Nu siktar jag mot 5000. Hur gör du när du skriver? Kommer du på karaktärerna eller historien först?

 

Kulturdagen i Strängnäs

Nej, inläggen duggar inte tätt just nu och det beror helt enkelt på att det är maj. Denna fullspäckade månad där allting ska klämmas in på en och samma gång! Stressigt på sätt och vis, men också roligt. Jag har haft förmånen att besöka många olika skolor  under dessa veckor och det har varit spännande och intressanta möten. Nu har har jag bara ett författarbesök kvar den här terminen men till hösten hoppas jag förstås på att få träffa många elever igen.

För att boka mig till ett författarbesök, gå via författarcentrum öst eller skicka mig ett mejl emma.askling@gmail.com.

Idag var det kulturdag här i Strängnäs. Liksom förra året var jag inbjuden till författarsamtal på scenen i Strängnäs bokhandel. Det var många som kom och lyssnade och efteråt blev det självklart boksignering. På tur efter mig var Lasse Åberg och Janne Schaffer.

Världsbokdagen

På lördag är det världsbokdagen och jag är inbjuden till Åtvidabergs bibliotek för att prata. Det ska bli kul! Det var ju trots allt just där allting en gång började.

Idag är jag glad över att jag avverkade dagens motionspass i morse innan jobbet. Förutom världsbokdagen ska jag nämligen (inom loppet av en vecka) även träffa sju klasser med femmor och ha författarprat och skrivövningar med dem. Lite att förbereda, med andra ord.

Skrivpaus

Sedan jag satte punkt för mitt ungdomsmanus för ett par veckor sedan är det som att skrivarmusten helt gick ur mig. Jag vet inte varför, men jag tror att jag helt enkelt behöver pausa lite. Smälta vissa saker. Ladda om. Kanske inte så konstigt egentligen. Jag fungerar likadant när jag precis har läst ut en bok. Då måste jag också på något vis smälta den innan jag kan börja på en ny. Ibland går det på en dag, ibland tar det längre tid. Den här gången tar det helt enkelt lite längre tid.

 

 

Skrivarweekend utan manus

Nu har det varit tyst på bloggen igen. Det har varit en hektisk period och jag har ägnat all ledig tid som blivit över åt skrivandet. Det har lönat sig. Vågar jag viska lite tyst att min ungdomsbok faktiskt är klar! Eller ja klar och klar, det där är ju ett lite luddigt begrepp trots allt. Jag kan iallafall inte göra mer på den just nu. Hur det känns? Tomt och lite konstigt. Ledsamt. Som om jag har förlorat ett gäng vänner. Och samtidigt: Väldigt bra. Jag är så nöjd över detta manus. Jag har velat skriva det i flera år och nu äntligen blev det av.

I helgen ska jag på skrivarweekend tillsammans med några förlagskollegor från Idus. Det ska bli mycket roligt. Det är bara en sak som är lite odd. Jag har plötsligt inget direkt projekt att skriva på. Det är ju i och för sig ett lyxigt problem. Om inte annat tar jag väl upp mitt vuxenmanus och bygger lite på det. Någon gång i framtiden ska ju det också bli klart. Även om det just nu känns långt dit.